En tung börda
Jag är en sten. Inga lufthål. Ingen plats att gömma sig på. Intakt. Jag sjunker till botten när du släpper mig i vad som borde vara ett bottenlöst hav. Jag omfamnas av sand och tång. Blir liggande. Sparkad på. Sparka lite till, gör det.
Det är så härligt när du jämför mig med en bit frigolit, som inte har någonting i ryggsäcken. "Titta, frigolitbiten var också rädd för vatten, men hon hoppade i och titta vad fantastisk hon är, hon flyter juh ändå!"
Till skillnad från mig.
På botten.
Utan några som helst livsteckan.
Jag kan inte göra luftbubblor. Kanske kunde det vara till hjälp som en ledtråd annars.
Men jag tror inte du skulle leta efter mig ändå. Jag är en sten. en tung börda.
Vem skulle vilja plocka upp någonting sådant?
Låt mig ligga.
Värdelös.
/L
Det är så härligt när du jämför mig med en bit frigolit, som inte har någonting i ryggsäcken. "Titta, frigolitbiten var också rädd för vatten, men hon hoppade i och titta vad fantastisk hon är, hon flyter juh ändå!"
Till skillnad från mig.
På botten.
Utan några som helst livsteckan.
Jag kan inte göra luftbubblor. Kanske kunde det vara till hjälp som en ledtråd annars.
Men jag tror inte du skulle leta efter mig ändå. Jag är en sten. en tung börda.
Vem skulle vilja plocka upp någonting sådant?
Låt mig ligga.
Värdelös.
/L