När allting vänder
Och där sjönk allting. Rätt ner i avgrunden. Som en tung sten, eller snarare en tung, mörk sörja. All inspiration och nyfikenhet och förväntan byttes ut mot vrede, ilska, irritation, sorg, oro och... Ja, och vad mer? Något jag inte kan sätta ord på.
Jag har inte lust med någonting längre. Inte ett skit.
Alla tankar om olika idéer är bara borta, översköljda av din girighet. Att mötas känns omöjligt.
Nu känner jag hat. Jag känner mig så jävla arg!
Eller är det rädsla? Är jag i själva verket rädd?
Som att det spelar någon roll. Idag är soffan och jag ett. Jag har smält samman med soffan och kommer inte röra mig ur fläcken på hela dagen, mer än nödvändigt.
Jag har inte lust med någonting längre. Inte ett skit.
Alla tankar om olika idéer är bara borta, översköljda av din girighet. Att mötas känns omöjligt.
Nu känner jag hat. Jag känner mig så jävla arg!
Eller är det rädsla? Är jag i själva verket rädd?
Som att det spelar någon roll. Idag är soffan och jag ett. Jag har smält samman med soffan och kommer inte röra mig ur fläcken på hela dagen, mer än nödvändigt.
Todeloo.
/L
/L