PositivaArne

"Det är svårt att backa när garaget hänger med"

Ja, och med det sagt ska jag nu fortsätta denna lördag. Hur den nu än blir. Björnen är i skogen, vet inte när han kommer hem. Men jag hoppas på lite lördagsmys ikväll i alla fall. Chips och ostbågar har vi hemma sedan gårdagens handling^^

Todeloo!
/L

Utanför fönstret yr snön likt en dag i december fast att vi snart är inne i mitten av april. Jag funderar på om jag ska knåpa ihop en önskelista till tomten redan nu, han kanske blir lika förvirrad som jag av detta väder?
Jag sitter uppe på övervåningen och drar mig undan ett tag, tar en paus från verkligheten. Det doftar nybakat i det lilla röda huset. Kärleksmums närmare bestämt, eller fiffirutor som dom kallades i skolkafeterian på högstadiet.
M bankar och dånar från rummet precis under mig och jag känner i golvet hur han slår i taket. Spikarna måste in, små hål ska fyllas. Taket har jag redan tvättat. Nu väntar jag bara på att få börja måla! Bort med det mjölkade fulfurut och fram med det heltäckande, fräscha vita!
Jag ska strax återgå till verkligeheten igen, men jag behöver dra mig undan ibland. Skriva. Meningar. Ord. Just nu befinner jag mig någon helt annanstans än i det lilla röda huset i norrland. I tankarna är jag över hundra mil söderut. Min blick dras ut över det böljande blå som smeker den fem kilometer långa sandstranden. Jag är hemma♥
Todeloo.
/Lina

Jag ska inte blir ledsen mer. Jag ska bli arg, istället. Kompensera upp den där självhatande klumpen som bildas av hårda ord som träffar mig i ögonvrån och rinner ner i form av saltvatten. Den klumpen ska bli jävlar anamma! Inga vassa armbågar. Det ger mig inget att sticka hål på andras bubbla. Låt dom hållas. Men inte påverka.
Todeloo.
/L

Jag har en fråga som jag hoppas någon kan svara på eller iallafall har en input eller en egen fundering kring det hela.


VARFÖR
Är människor så himla, himla intresserade och nyfikna på ett ofött barns kön?
Snippa eller Snopp.
Ja, det finns två alternativ. Av kön. Men det finns hur många olika persontyper och individer som helst.
Är det inte DET som är intressant?
Inte huruvida personen kommer urinera eller på vilket sätt denne kommer att kunna försöka sig på?
Jag förstår inte?
Klart man kan fråga om det är en tjej eller kille och vara lite nyfiken, men spelar det någon roll?
Det har liksom för länge sedan gått till överdift
Det löjligaste svaret man många gånger får är:
"-Men vi vill kunna förbereda oss."
På vaddå?
Om ungen blir lönnmördare eller säljer slavar när hen blir äldre, Ja, då spelar det nog ingen roll vilken färg hen hade på pjamasen eller hur bra man än var förberedd för sin "könsroll" liksom.

VARFÖR är många föräldrar (och andra) så jävla nyfikna på ett kön? Så nyfikna att dom gör undersökning på undersökning för att ta reda på vilket kön ungen har mellan benen som dom ändå tids nog får reda på om dom bara håller ut några månader till ungen hunnit jäsa färdigt i grott-mamman?

Det är ju heller inte ovanligt att man hör eller läser statusuppaderingar på facebook eller andra nätverk om hur BESVIKNA dom blivande föräldrarna är för att hen låg med benen i kors och vägrade visa snippedippan eller snorrisen på skärmen.
Civilkurage skulle det kunna kallas^^
Det ska ni väl vara glada för? Tror inte ni skulle vara lika nöjda när ungen är 20-bast och frivilligt lägger fram könet framför tv-kamerorna så att stackars "Agda" får en hjärtinfarkt när hon sitter i tv-soffan och sörplar på sitt kvällskaffe!

Nej, tagga ner va!
Inte fasen är jag intresserad av folks kön. Eller jag kanske ska börja bli det? Dra ner byxorna och lyfta på vartenda kjolstyg jag möter och ge svaret "-Jag skulle bara kolla" när jag möter deras förvånade blickar.
Ja, det låter som en spännande idé, det får bli min nya grej!
Vi hörs, nu ska jag ut och rumla och se hur många kön jag gissar rätt på!




Todeloo!
/L


P.S.
En liten parentes bara. Visst har ni lagt märke till att Volvo har symbolen för "man" som sitt bilmärke. Hmmmm? :P

Så hamnar jag där. Igen. Rätt ner i skiten. Ner i rännstenen. Ner i ruinen. Från ingenstans (??!) och där står jag och ser ut som Edvard Munchs "Skriet", av ren förvåning men mest av desperation skulle jag tro. Jag har ta mig tusan emotinell-kris med mig själv varje jäkla dag. Vad ska det vara bra för?
Överrumplad varje dag och där står jag med byxorna nere och rumpan bar.
"-För den som inga byxor har han får gå med rumpan bar!"
Ja, men nu råkar jag ha byxor! Och vara en Hon om nu det är till någon betydelse... Så vad är problemet? Kjol sa du?
Nah, bara när du är full.
Det är då du har underbyxor på huvudet och du tror att du är så jävla rolig. I själva verket är du bara pinsam. Men det märker bara jag. Apan. Och tydligen tror alla att dom känner apan och att apan inte känner någon. HAH! I´m gonna trick you! För apan känner alla, men INGEN känner apan!

Total oförutsägelse... Med ett körsbär på toppen. Just in case liksom, för att addera lite deluxe av det hela!

Anil\
!Ooledot

(Sommaren 2012)


Jag vet inte vad som håller på att hända med mig. Kanske något, kanske ingenting. Kanske kallas det förändrig. Det är iallafall inte stiltje.
Jag har alltid känt att någonting större är menat för mig, att jag bara vet det. Kanske är det, det jag känner av nu eller som jag bara olidligt börjat stampa fötterna i otakt för?
Denna strävan efter lycka hela tiden. Eller kanske snarare att lyckas? För vem? För mig, såklart. Men uppskattning är väl den bensin man behöver tanka i sig för att orka fortsätta framåt ändå. Soppatorsk är ju ingen hit direkt.
Det borde nog vara harmoni man ska sträva efter att få känna. Att leva i harmoni. Där har vi det! Svaret på lyckans gåta. Tack för den.
Så vart fan är du någonstans?

Jag leker kurragömma med livet. 1-0 till mig, är ställningen just nu. Sådeså.

Todeloo.
/L