Om man bortser från att det är Blondinbellas bröllopsvideo så är den ju helt fantastiskt vackert gjord och bröllopet i sig verkar vara väldigt, väldigt fint:) Titta på den här videon:
(Synd bara att Isabella ska vara så korkad i många av hennes uttalanden. Vakna upp människa...)
Hej! Jag har varit vaken sedan halv sju i morse. Men det är först nu jag tänker pallra mig upp ur sängen (förutom det lilla avbrottet då jag gick upp och hämtade en skål med yoghurt och flingor...) Jag har precis tittat på avsnittet med Morgan och Ola-Conny som jag missat. Vad hände egentligen med Morgan där mot slutet? Han kunde ju inte sluta skratta, inte jag heller för den delen! Hahaha!
Nä, nu får jag gå upp och göra mig klar och förbereda mig inför begravningen om några timmar... :-/ Todeloo! /L
I dag har det varit så himla härligt väder! Sol och klarblå himmel och tillräckligt många plusgrader för att slippa frysa. Jag hade, eller jag har, en lista på en hel del saker som "måste" göras. Som jag vill göra. Men jag la dom åt sidan idag och tog vara på den här dagen. När kommer nästa? Det vet man ju liksom inte. Dessutom var min energi på ungefär noll och min inspiration för att över huvud taget vilja göra någonting på ungefär samma kraftfulla nivå ;-). M ville lägga sig tidigt idag, jag nappade på idén. Så fast att jag fick mer energi framåt eftermiddagen för att beta av några punkter på listan får det vänta ytterligare ett litet tag. Jag ligger redan i sängen och väntar på M sedan ett tag tillbaka. Skönt att faktiskt släppa alla krav och bara lyssna på kroppen. Lyssna inåt, på själens röst. (Vi tänkte titta på en film. Cockpit. Så att man får skratta lite :)
Imorgon är det begravning för Anna. Därför är det nog extra klokt att lägga sig tidigt idag. För imorgon, när vi står där vid kistan och ska ta "adjö" av Anna och bearbeta alla andra minnen som kommer att komma upp samtidigt, ja, då kommer den extra energin att behövas.
Varför är jag aldrig nöjd och tillfreds med vad jag presterar? Jag tycker alltid att jag kan göra saker bättre eller att jag kunnat göra mer. Som idag har jag både tvättat, hängt tvätt, plockat i ordning, strukit och hängt upp gardiner, plockat i kattlådan och lagat mat m.m.. Men ändå räknas inte det för mig och jag ser bara det jag inte fått gjort. Varför?!
Gör egentligen "alla andra" så himla mycket mer än jag? Jag har den föreställningen i alla fall. Eller får folk det bara att verka så? Känner ni egentligen likadant som jag?
Humpf... Om någon vet något "botemedel" mot detta så hojta gärna till... -;)
Vet ni vad? (Mest troligt inte.. ;) Jag skrev ju om Solsidan igår (igen... ehm..) och att jag längtar efter nästa säsong. Idag läste jag att säsong 4 börjar den 20:e oktober! Eftersom jag fyller år i dom krokarna är det lite extra roligt tycker jag, vilken födelsedagspresent! Jag kan knappt bärga mig!! :-D
Som ni vet ligger serien Solsidan mig väldigt varmt om hjärtat. Jag kan nog dom flesta avsnitten OCH replikerna utantill vid det härlaget :) Men jag tröttnar aldrig! När jag hittar någonting jag verkligen tycker om så sitter det liksom ingjutet i benmärgen på mig. Som en stor, varm och glad sol i hjärtat på mig! Samma sak med Svensson Svennson :) Alltid i mitt hjärta den också! Jag minns det sommarlovet då jag satt och kollade på Svensson Svenssonfilmen flera gånger i veckan. Flera gånger om dagen. Som mest har jag för mig att jag såg den fyra gånger på en dag. Efter varandra...^^ Ja, lite så fungerar jag ;)
Nu blir det lite städ och disk tillsammans med Ove, Mickan, Anna och resten av gänget i Solsiiiiidaan! Åh, vad jag längtar efter säsong 4!! :D
I förrgår bestämde jag mig för att göra i ordning på farstubron. Bort med det lilla vita bordet med tillhörande stolar. Bort med dom rosa, urblekta dynorna. Bort med Baden-Badenstolarna och bort med dom stackars ynkliga sommarblommorna som knappt orkade vara med längre. Så här ser det ut nu:
I går kväll tände jag ljuset i den lilla lyktan. Myspysigt! Todeloo! /L.
Sedan jag skrev senast, (vilket nu faktiskt bara är några dagar sedan) så har mitt hjärta lyckats bli lite tyngre. En vän till oss gick nämligen bort i fredags. Ett tomrum. Kanske större än vad jag var beredd på. Stackars Anna. Du kämpade i hela ditt liv. Hörselskadad och fel på balanssinnet (det sistnämna märkes inte särskilt nu, men jag vet att du hade stora problem som liten). Du fick gå i specialskola långt hemifrån och det var säkert ensamt många gånger... För cirka ett och ett halvt år sedan upptäcktes det att du hade cancer utanpå lungan. Jag minns den kvällen. Vi satt och pratade och skojade efter att vi ätit middag tillsammans. Du försökte lära mig teckenspråk. Du skrattade med mig när jag gjorde fel och berömde mig när jag gjorde rätt :) Efter ett tag ville du gå hem eftersom det gjorde ont i bröstet på dig och gick därför hem för att vila. Kort därefter fick vi veta att du blivit undersökt och att dom upptäckt canceraset!! Du fick behandling, något du egentligen inte alls ville just där och då utan du ville vänta tills du hunnit ta studenten. Du ville ju behålla ditt långa hår till en stora dagen, men du hade inget val... Behandlingen fick i alla fall bort skiten och nytt hopp tändes! Du var glad och "som vanligt" igen! Men.... Efter en tid upptäcktes det att cancern kommit tillbaka. Behandling på behandling. Vi träffades ibland och hade täta sms-konversationer med varandra. Jag höll hoppet uppe och bad änglarna skicka kärlek och ljus till dig. Tyvärr hjälpte inte det och nu är du hos dom andra änglarna, där du en gång kom ifrån. För du var en ängel även här på jorden Anna. Ditt liv släcktes alldeles för tidigt, endast 22 år ung. Men jag vet att du har det bra nu. Du lider inte längre. Det är en liten tröst i den själviska sorgen som det ju faktiskt är för oss alla som sörjer dig.
Ingrid och Anna 7/7-2011
Vi ses igen, Anna. Men jag hoppas ändå att det dröjer. Tills dess ska jag bära med dig i hjärtat med många varma minnen och du kommer alltid vara en förebild för mig.Vila i frid.
Nu var det ju ett jävla tag sedan jag skrev(vem tror jag att jag är liksom?! ^^). Jag tänkte dra en liten summering av tiden som gått sedan jag senast skrev.
Sommaren har varit jättebra (man kan ju faktiskt säga sommar nu, annat än förra "sommaren" det...). Vi har hunnit med att vara nere i södern och ha det gott. Träffat vänner, njutit av sol och salta bad i havet!. En tur till Stockholm med en grym Iron Maiden-konsert tillsammans med 55.000 andra i Friends-arena ;) Haft besök även här i norr av mina nära och kära. Riktigt skönt att ha dom så nära, så länge.
Jag har fattat ett svårt beslut i sommar. Jag tackade nej till en utbildning (vägskälet jag pratade om ni vet..). Utbildningen som jag sökt innan, men inte kommit in på. Jag blev naturligtvis överlycklig när jag kom in! Helt RÄTT stad och en rolig utbildning! Valet var sannerligen inte lätt... Men efter noga övervägande (framförallt med mig själv) men även med andra som står mig nära så beslutade jag att tacka nej. Jag fick även hjälp med att kolla upp skolans ekonomi som visade sig vara kass vilket också gjorde mig väldigt osäker på vad jag skulle få ut av utbildningen. Tänk om skolan lägger ner helt plötsligt? Då står jag där med skägget i brevlådan... Som sagt, det känns kasst men ändå som rätt beslut. Dessutom så gynnar det min och M´s relation mer, och den är viktigt för mig!
Naturligtvis har sommaren fyllts med massa roliga saker och annat somrigt som bara hör till som ni säkert förstår. Glass, picknick, cykelturer m.m. Men det skulle ta en halv evighet att rabbla upp allt^^. Sedan igår och två veckor framåt är jag hundvakt åt lilla Monty, trevligt med lite sällskap. Dock tyckte han att det var morgon klockan 5 i morse. Det tyckte inte jag -_-. Jag fick honom i alla fall till att sova till klockan 7 istället. Då gick vi ut på morgonpromenixen.
Dessutom började jag på ett nytt projekt igår, med tre nya handledare. Spännande! Har ni sett reklamen för Norrlands Guld? Om inte tycker jag ni ska titta på den, snubben i glasögon är en av mina handledare ;).
Förresten, tack för att ni fortfarande hänger kvar här. Trots dålig uppdatering! Todeloo! /L
Efter förra kräkeri-inlägget är det nu bättre. Ilskan ligger fortfarande kvar, och besvikelsen... Den som är värst. Den som aldrig går bort... Men det är i alla fall bättre. Däremot går tiden för fort. Alldeles för fort... <3
Du kan rätt ut sagt fara åt helvete din jävla loska! Jag är så trött på Dig (eller Det, som jag föredrar att benämna "dig") och ditt "uppmärksamhetskåteri"...! Sluta kräla och ställ dig upp för fan! Sluta söka sympati där du inte har något att hämta. Håll dig till ditt! Du får mig att må illa. Inte bara bildligt utan även rent fysiskt! Väx upp nu för fan! Har du så jävla lite att bry dig om att du måste älta och söka sympati hos allt som andas?! Du är sjuk i huvudet och skulle behöva hjälp. Hjälp du Inte är värd..! Du är elak, äcklig och näsvis. Men det är du såklart för egensinnig för att se...! Om inte botox vore så jävla hemsk och elakt mot mössen som används för att framställa skiten så borde du ta dig en funderare över att göra någonting åt din Fula nuna och din obefintliga haka! Kanske lägga dig under kniven och fixa ditt bowlingklot till huvud också? Du gör mig så vansinnigt rasande nu! Bägaren har runnit över och jag brinner av ilska pga. Dig!Ditt jävla as! Det är helt uppenbart att du har det för bra och har haft det så i hela ditt liv, utan prövningar. Därför inser du inte skillnaden mellan verklighet och fantasi. Du är svag.Minsta motgång går från en fjäder till en jättehöna!! Det är inte synd om dig, Du har Dig själv att skylla.Endast!! Så lägg ner skiten, gräv ett hål i marken och lägg dig där. Men snälla förgifta inte marken. För att vara på den säkra sidan, vira in dig i något lufttätt... Jag har sådan god lust att skriva till dig, ringa upp dig, slå dig på käften tills du slickar marken!(Vilket lär gå jävligt snabbt).
Och DU sen, din lille skit. "Liten på jorden, men stor i orden" är ett ordspråk som stämmer mycket bra in på dig. Jag har ända från början genomskådat dig. Men jag har hållit god min. Din osäkerhet som övergår i falskhet och "vända kappan efter vinden"-andan du plågar andra med... Det är inte det minsta klädsamt! Så mycket som vi ställt upp för dig! Så mycket tid vi lagt ner på dig. Precis när det passar dig och hur det passar dig. Som vanligt! Jag är så vansinnigt arg på dig! Eller er båda två egentligen. Höjden av falskhet! Det går bra att prata, men när det väl kommer till kritan, det är Då man märker vilka som står för deras ord och inte. Du tillhör gruppen inte. Jag har ingen lust att slösa tid på sådana som du. En riktig vän, tror på sin vän. Vänder inte kappan efter vinden. Du är sjuklig. Hela den här situationen är sjuklig. Inavelsgruppen skulle man kunna kalla er. Fy fan. Vakna upp! Inse fakta!! Hade Min bästa vän gjort så som du gjort nu mot den jag älskar mest, hade jag bett denne att fara åt helvete!För så gör inte en äkta vän!! Detta innefattar även släktingar... Ni är sjuka. SJUKA! Inse det!!
Jag har inte sett på Solsidan sedan vi flyttade in i huset. Skandal! Jag som annars brukar titta på det/ha det som sällskap flera gånger i veckan annars^^
Hej! Idag blev ingenting som jag hade tänkt att det skulle bli. Det var segt att komma upp ur sängen och jag drog mig liiite för länge, M ringde och vi bestämde att äta lunch ihop. Så jag pallrade mig upp och gjorde mig i ordning och drog iväg. Vi åt lunch och träffade Olov en stund. Efter lunchen åkte jag snabbt (trodde jag...) för att fylla på djurens matförråd. Alla måste tänkt att dom skulle handla just där och då, precis som jag för där var huuuur mycket folk som helst. Men men, jag fick köpt maten till djuren och lite fika som jag hade tänkt lämna till M ifall han behövde jobba över. Men istället blev det så att vi fikade tillsammans och sedan blev jag kvar med honom och hjälpte honom med lite småfix på hans jobb^^ Så 2,5 timme var jag där och sedan körde vi gemensamt hem. Duschade och sedan begav vi oss iväg igen till Jysk för att köpa resårmadrasser och en vanlig madrass. Sedan hem och koka ris och göra sallad (tuuuuur att fisken var gjord redan igår, för det hade jag INTE orkat med när vi kom hem och då hade det troligtvis slutat med bara någon macka eller två till kvällsmat...) Nu sitter jag här. Hur trött som helst och har 457454554545 grejer som måste göras, men jag orkar inte... M är ute och grejar på i gästrummet/garaget. Fattar inte att han orkar. Men han har tydligen ett "il" nu så då är det väl bäst att han tar till vara på det då^^
Ibland (läs ofta...) önskar jag att jag också hade ett lika stort energiförråd som andra. Eller det har jag kanske men dessvärre så tar mitt förråd slut mycket fortare, pga. HSP... Bara att acceptera. Men det är många gånger svårt, dessutom blir det inte lättare av att man jämför sig med andra. Det sämsta man kan göra!
Hittade i alla fall äntligen mitt namn på Coca Cola-flaskorna i dag när jag köpte fika^^ Har inte sett en enda förens nu och så hittar jag TVÅ på samma dag i olika butiker dessutom! Jag var ju såklart "tvungen" att köpa dom.. Passa på liksom ;) Hittade även med M´s namn också. Men det har jag sett flera gånger innan ;)
Jag känner mig optimistisk idag. Även om jag tog ett beslut igår som skulle tagit mig direkt till den rätta platsen så ser jag andra vägar dit. Som dessutom förhoppningsvis är mer långsiktiga. Ett steg i taget. Alla framåt. Då leder det mig in på rätt spår och jag når målet!
I can already taste the sweetness of totally successful happiness!
Jag kommer under sommaren samla den kraft och energi för att sätta mina planer till verket. För dom finns redan. Ett steg i taget. Alla framåt. Då leder det mig in på rätt spår och jag når målet!
Jag har nu fattat ett beslut. Ett beslut som jag tvingade mig att besluta om idag. Det känns inte rätt, men heller inte fel. Men det är helt klart ett av dom svåraste besluten jag tvingats ta. Ingenting är helt färdigställt, så därför håller jag tyst om det så länge.
Ikväll känner jag mig förhållandevis tillfreds. I alla fall om man jämför med hur jag har känt mig dom senaste veckorna... Jag försöker hålla huvudet högt och tänka positivt. Som en flygplan ;) Jag har trots allt mycket roligt att se fram emot i sommar. Några ord skulle kunna sammanfatta det hela: Hav, Iron Maiden, Familj & Vänner, Hundvakt, Inredning & Renovering, K-Ä--R-L-E-K-!
Dessutom hade vi en trevlig midsommar där vi lärde känna några nya homo sapiens. ^^ Country var temat ;) (Lägger upp bilder så småningom! :)
