Du är vad du läser.
David har varit totalt, uppslukande, hysteriskt och sjukligt mörkrädd sen en händelse när han var barn. Han är alltid sist kvar på krogen, och tar gärna med sig tjejer hem - inte för att ha sex, utan bara för att slippa vara ensam när mörkret kommer.
Efter ett tag bestämmer sig David för att gå i terapi eftersom rädslan har tagit kontrollen över hans liv. Som ett sista steg i sin terapi så ska han flytta från storstaden och bo ensam (förutom hans katt Trassel) i en stuga i Norrlands skogar, nästan helt avskärmad från resten av världen och utan täckning på telefonen - tills hans skräck är borta.
Han tar med sig vad han tycker är det nödvändigaste, dvs katten Trassel, TV-spel och alkohol. Just för att hålla sig sysselsatt och bedövad, dessutom känner han sig mindre rädd när han har alkoholen i blodet..
För att få täckning på mobilen så måste han ta sig till en kulle på flera kilometers avstånd.
David har alltid stått sina föräldrar nära, men dom dog i en bilolycka 2 år tidigare så nu har han bara sin syster Anna som han bara pratar ytligt och snabbt med över telefon, och Nina som jobbar på ett hotell en bit bort från stugan där han bor. Kan dom hjälpa honom? Och är han verkligen ensam i stugan om nätterna?
Andres Roman skriver så tätt, intimt och man kan verkligen känna Davids stigande skräck när man läser. Att leva ensam ute i en skog och utan täckning på mobilen skulle inte ens jag vilja. Alla knackningar i väggarna, skuggor i fönstren och i hörnen av väggarna. Varje litet ljud som David hör förstoras upp och analyseras tills man är övertygad om att det är någonting där. - men vad är det i så fall?
Även om boken kan sammanfattas med "David sitter i en stuga och är rädd" så känns den aldrig tunn eller lång, mer jobbig och klaustrofobisk. Hans skräck spred sig till mig och jag ville inte läsa den i sängen innan jag skulle sova. Är man redan lite mörkrädd så känner man igen sig mycket. Just känslan att någon står och tittar på dig när du sover, eller som förföljer dig när du är ute och går.
Det jag tyckte om mer med boken är att slutet är väldig oväntat. Det är inte sådär solklart som det kan vara i andra böcker, utan man får tänka efter lite och bilda en egen uppfattning. Var han psykiskt sjuk? Var det demoner? Orsakade han allting själv? Var hans syster likadan? - Vem vet? :)
Jag ger boken 3/5
/E