PositivaArne

Så hamnar jag där. Igen. Rätt ner i skiten. Ner i rännstenen. Ner i ruinen. Från ingenstans (??!) och där står jag och ser ut som Edvard Munchs "Skriet", av ren förvåning men mest av desperation skulle jag tro. Jag har ta mig tusan emotinell-kris med mig själv varje jäkla dag. Vad ska det vara bra för?
Överrumplad varje dag och där står jag med byxorna nere och rumpan bar.
"-För den som inga byxor har han får gå med rumpan bar!"
Ja, men nu råkar jag ha byxor! Och vara en Hon om nu det är till någon betydelse... Så vad är problemet? Kjol sa du?
Nah, bara när du är full.
Det är då du har underbyxor på huvudet och du tror att du är så jävla rolig. I själva verket är du bara pinsam. Men det märker bara jag. Apan. Och tydligen tror alla att dom känner apan och att apan inte känner någon. HAH! I´m gonna trick you! För apan känner alla, men INGEN känner apan!

Total oförutsägelse... Med ett körsbär på toppen. Just in case liksom, för att addera lite deluxe av det hela!

Anil\
!Ooledot