PositivaArne

Ännu en gång hamnade jag i en situation som inte ger annat än samvetskval. Jag mår så jävla dåligt över att det blir så! Men jag har iallafall tagit ett beslut. Jag vet inte om det är rätt eller fel men jag gick på magkänslan, som även min handledare sa att jag skulle göra.
Det jobbigaste är när man känner andras blickar, förväntningar och krav på en. Jag känner att jag måste leva upp till dom, men varför? Ska jag inte leva mitt liv för min skull? Eller ska jag göra det för någon annan?
För min skull, är det rätta svaret, jag båste bara börja inse det och framförallt känna det!
Jag ska försöka släppa det här nu och jobba vidare på den bana jag redan börjat på. Jag ska inte göra som jag gjort innan, få panik, som jag typ fick nu, göra en avstickare och sen få börja om på noll igen.
Nej, nu ska jag bygga mig uppåt, steg för steg. Det spelar ingen roll hur små steg jag tar, så länge dom går framåt!
Tur jag har en stöttande sambo vid min sida, I Love You, M <3

Todeloo!
/L