Jag leker kurragömma med livet
Jag vet inte vad som håller på att hända med mig. Kanske något, kanske ingenting. Kanske kallas det förändrig. Det är iallafall inte stiltje.
Jag har alltid känt att någonting större är menat för mig, att jag bara vet det. Kanske är det, det jag känner av nu eller som jag bara olidligt börjat stampa fötterna i otakt för?
Denna strävan efter lycka hela tiden. Eller kanske snarare att lyckas? För vem? För mig, såklart. Men uppskattning är väl den bensin man behöver tanka i sig för att orka fortsätta framåt ändå. Soppatorsk är ju ingen hit direkt.
Det borde nog vara harmoni man ska sträva efter att få känna. Att leva i harmoni. Där har vi det! Svaret på lyckans gåta. Tack för den.
Så vart fan är du någonstans?
Jag leker kurragömma med livet. 1-0 till mig, är ställningen just nu. Sådeså.
Todeloo.
/L