PositivaArne

Intagandet av en kiwi alldeles nyss fick mig att börja bejaka mig själv. Jag är rätt lik en kiwifrukt. Till fägern åtminstonde, och utseendet. Brun och lite taggig på utsidan men med ett klart och grönt inre. Men smaken? Nej, den där blandningen av sött och syrligt infinner sig icke.
Borde göra en inventering av mig själv, smakar av. Tar en tugga av min arm.
Nej, ingen syrlighet där inte och inte en gnutta sött heller. Snarare i gränslandet till rutten, åtminstonde halvrutten.
När smaken är i gränslandet till halvrutten befinner mig mitt självbejakande jag i gränslandet mellan hopp och förtvivlan. Att slitas som ett gammalt tuggumi, det håller ihop men det är också nätt och jämt.
När ska jag gå från frukten kiwi till att få ben och bli fågeln kiwi?

Just wondering! ;)

As(s) if you care! ;)


Todeloo!
/L