I veckan var jag och hälsade på M i Gälli-fucking-vare, där han jobbade. Vilken jävla "stad" alltså! Så himla oinspirerande! Tur är väl det, åk dit om ni vill spara pengar, ni lär inte bli shoppingsugna! Dom som bor där är inte bortskämda med varken utbud av butiker eller restauranger. Herregud, stackars barn som får växa upp där säger jag bara. Stället där klockorna och därmed också tiden stannade någongång runt artonhundrafrösihjäl.... Nej, jag längtade bara bort där ifrån och till och med staden vi bor i nu kändes stor i jämförelse, då kanske ni fattar! Med tanke på hur ytte-pytte-pluttig och tråkig även den här staden egentligen är också :P Däremot var tågstationen i Boden väldigt fin (jag bytte tåg där på vägen upp..) och den i Gällivare var ganska lik den som finns i Boden.
Stationshuset i Boden
Här är bilder från Gälli-fucking-vare. Färglöst och intetsägande med ett jätteberg (Dundret). Det var allt^^ Men det var iallafall mysigt att hälsa på M. Bo på hotell (fast jag kunde inte sova på hela natten eftersom dörren stod och slog till badrummet och jag var uppe två gånger för att ställa upp den, duschkranen stod och droppade så jag var upp och la ner den på golvet och massa folk som sprang i korridoren utanför rummet..) Men hotellfrukost är ju inte fel. Dessutom badade vi bubbelbad på kvällen och så träffade vi två Engelsmän som M jobbat mycket med nu. Så nu har vi bra guider när vi åker till London! :)
Varför är det så att allting händer på en och samma gång? Alltid. Men ändå blir man lika "förvånad" varje gång när det händer. Kanske för att perioder av stiltje brukar infinna sig precis innan? Igår ringde dom från ett jobb jag sökte förra sommaren men som jag då inte fick. Men tydligen hade dom sparat min ansökan iallafall. Det kan man nog se som positivt iallafall?
Jag fick egentligen inte ens chansen att tacka nej eller be om betänketid till imorgon som jag hade tänkt, det bara blev så ^^ Så nu är jag självklart nervös! Nervös för att det ska bli övermäktigt och att jag inte ska klara av det. Jag har liksom inte nämnt att jag har vissa begränsningar... Men jag hoppas att det reder sig ändå. Det blir nog bra. Kanske. Hoppas jag. Det jobbigaste är att jag redan känner stor press och krav på mig att klara det minst lika bra som det gått för den som jobbade 2011... Minstlika bra alltså. Tydligen hade den som hade hand om jobbet förra året inte gjort det... :/Usch! Jag vill inte ha den kravbilden på mig! Det kommer vara nog så jobbigt att sätta sig in i allt ändå. Skönt att veta och som är lite lugnande iallafall är ju att det är under en tidsbegränsad period. Några veckor. Bara att hålla tummarna :)
Jag ser iallafall mest fram emot att läsa LÖN på kontot. Den känslan är skön!
Solen skiner på en klarblå himmel idag. Underbart. Synd bara att det där vita, kalla, färglösa, trista ligger kvar på marken... Det är inte lite heller.. :-/Så komsi komsi solen med dina plusgrader och smält bort skiten nu så vi kan få en härlig, energigivande och grönskande vår istället! Det känns liksom lite extra smärtsamt när vänner uppdaterar på facebook och instagram med bilder på både sol, snödroppar och krokus!Åh, precis som det ska vara nu, första vårmånaden! Jag är nog helt enkelt inte gjor för att leva i det norrländka klimatet^^
Jag har iallafall tagit mig en liten promenad idag. Eller inte så liten heller, den började som en prommis men övergick i en lätt PW och efter en och en halvtimme var jag hemma igen. Hade vi bott i huset nu hade jag nog satt mig ute i trädgården och druckit mitt kaffe idag.
Det finns massor som skulle behöva göras. Men jag prioriterar bort det. Den här skitiga röran är inte inspirerande för fem öre. Jag läser en bok istället, mycket bättre för själen, mindre bra för hemmet^^
Har nu läst ut Mia Skäringers "Avig Maria". Är hon min tvillingsjäl? Tänktvärt...
Jag har dessutom avbokat för hundträffen ikväll.:( Jag orkar inte. Jag måste ta beslut inifrån och det gjorde jag nu. Även om jag missar hundmys så kan jag inte köra över mina känslor. Dom finns ju där ändå. Så kommer osäkerheten, samvetskvalet. Tar jag rätt beslut? Så är det alltid och det kan man aldrig veta. Aldrig. Man kan inte välja både och. Det går inte. Tyvärr. Det går fler tåg som man brukar säga.
Jag ska inte blir ledsen mer. Jag ska bli arg, istället. Kompensera upp den där självhatande klumpen som bildas av hårda ord som träffar mig i ögonvrån och rinner ner i form av saltvatten. Den klumpen ska bli jävlar anamma! Inga vassa armbågar. Det ger mig inget att sticka hål på andras bubbla. Låt dom hållas. Men inte påverka. Todeloo. /L
Det blev inget "jobb" idag, hon hade glömt ringa mig och säga att hon skulle jobba hemifrån idag. Så där stod jag utanför butiken med förvirrad blick. :/ Om man nu ska se något positivt med det här är det väl den detaljen att jag tog mig upp någorlunda i tid, kom ur morgonrocken och la ett ansikte. Något som knappast skulle varit troligt annars idag^^ Förövrigt har det varit riktigt skitväder här idag. Vart är våren?! Jag saknar en riktig vår. Jag vill inte ha någon jävla "vår-vinter" som dom hittat på här uppe. Här uppe finns egentligen bara EN riktigt årstid och det är vinter. Vår och höst hoppas över totalt och så kommer det en halvdan, KORT sommar^^ Lite bitterfitta-varning, jag vet;) Men jag har iallafall en varm, snygg jacka att ha på mig!
(Så tack Mammi och Lasse för den fina jackan! ... Och Tack Mammi och Pappi för mina ögon ^^)
Dessutom fick jag rolig post idag. Några böcker från Bokus som jag beställde förra veckan, så nu finns den här godingen ääääntligen i min ägo! Blir att bläddra mer i den när jag hamnat i horisontellt läge ikväll :).
På tv pratar dom om drogmissbruk. Jag byter det mot Solsidan istället. Jag orkar inte annat. Det påminner för mycket och river upp sårskorpan på det som varit på god väg att läka till ett blekt ärr. Som en svag påminnelse. Inte glömma, men bara som en svag påminnelse. Jag vill att mina mungipor ska peka uppåt, inte neråt. Jag vill att livet och allt där till ska vara roligt. Jag finner ingen mening med att någonting ska vara tråkigt och jobbigt. "Men man uppskattar inte det roliga om man aldrig har tråkigt"
BULLSHIT.
Hur smart är det att ens säga så. Tror ni ens man tänker så eller inte njuter av att ha roligt när du alltid har roligt? Nej. Precis^^
Men men. Idag är andra dagen i interiörbutiken. Blir spännande. Hörs senare, todeloo! /L
Hej och hå! Blogg.se har krånglat därför har det ekat tomt här inne ett tag nu. Mjaa, kanske inte bara därför. M och jag har packat och kört första lasset med grejer till huseti helgen. Nog om det. Orka prata om det liksom. Jag är iallafall trött idag. Jag körde ju M till tåget tiiiidigt, tidigt, tiiiiiiiidigt, tidigt, tidigt TIDIGT imorse. Efter det blev det lite passage om stresshantering. Intressant. Lämnade bilen hos svärisarna och blev bjuden på fika. Kom hem och landade i soffan. Undrar om någon spillt klister i soffan, eftersom jag sitter orubblig i den sedan jag kom hem...?
Måste göra mig lite mackor eller något annat ätbart nu iallafall. Gissar att det blir en tidig kväll (hoppas jag...) Todelooo! /L
Jag har en fråga som jag hoppas någon kan svara på eller iallafall har en input eller en egen fundering kring det hela.
VARFÖR Är människor så himla, himla intresserade och nyfikna på ett ofött barns kön? Snippa eller Snopp. Ja, det finns två alternativ. Av kön. Men det finns hur många olika persontyper och individer som helst. Är det inte DET som är intressant? Inte huruvida personen kommer urinera eller på vilket sätt denne kommer att kunna försöka sig på? Jag förstår inte? Klart man kan fråga om det är en tjej eller kille och vara lite nyfiken, men spelar det någon roll? Det har liksom för länge sedan gått till överdift Det löjligaste svaret man många gånger får är: "-Men vi vill kunna förbereda oss." På vaddå? Om ungen blir lönnmördare eller säljer slavar när hen blir äldre, Ja, då spelar det nog ingen roll vilken färg hen hade på pjamasen eller hur bra man än var förberedd för sin "könsroll" liksom.
VARFÖR är många föräldrar (och andra) så jävla nyfikna på ett kön? Så nyfikna att dom gör undersökning på undersökning för att ta reda på vilket kön ungen har mellan benen som dom ändå tids nog får reda på om dom bara håller ut några månader till ungen hunnit jäsa färdigt i grott-mamman?
Det är ju heller inte ovanligt att man hör eller läser statusuppaderingar på facebook eller andra nätverk om hur BESVIKNA dom blivande föräldrarna är för att hen låg med benen i kors och vägrade visa snippedippan eller snorrisen på skärmen. Civilkurage skulle det kunna kallas^^ Det ska ni väl vara glada för? Tror inte ni skulle vara lika nöjda när ungen är 20-bast och frivilligt lägger fram könet framför tv-kamerorna så att stackars "Agda" får en hjärtinfarkt när hon sitter i tv-soffan och sörplar på sitt kvällskaffe!
Nej, tagga ner va! Inte fasen är jag intresserad av folks kön. Eller jag kanske ska börja bli det? Dra ner byxorna och lyfta på vartenda kjolstyg jag möter och ge svaret "-Jag skulle bara kolla" när jag möter deras förvånade blickar. Ja, det låter som en spännande idé, det får bli min nya grej! Vi hörs, nu ska jag ut och rumla och se hur många kön jag gissar rätt på!
Todeloo! /L
P.S. En liten parentes bara. Visst har ni lagt märke till att Volvo har symbolen för "man" som sitt bilmärke. Hmmmm? :P
Så hamnar jag där. Igen. Rätt ner i skiten. Ner i rännstenen. Ner i ruinen. Från ingenstans (??!) och där står jag och ser ut som Edvard Munchs "Skriet", av ren förvåning men mest av desperation skulle jag tro. Jag har ta mig tusan emotinell-kris med mig själv varje jäkla dag. Vad ska det vara bra för? Överrumplad varje dag och där står jag med byxorna nere och rumpan bar. "-För den som inga byxor har han får gå med rumpan bar!" Ja, men nu råkar jag ha byxor! Och vara en Hon om nu det är till någon betydelse... Så vad är problemet?Kjol sa du? Nah, bara när du är full. Det är då du har underbyxor på huvudet och du tror att du är så jävla rolig. I själva verket är du bara pinsam. Men det märker bara jag. Apan. Och tydligen tror alla att dom känner apan och att apan inte känner någon. HAH! I´m gonna trick you! För apan känner alla, men INGEN känner apan!
Total oförutsägelse... Med ett körsbär på toppen. Just in case liksom, för att addera lite deluxe av det hela!
Fy vad jag är trött idag! Och seg. Seg som kola. Förmodligen beror det på att jag bara "dutt-sovit" natten till idag. Dessutom var det jättesegt att gå upp idag. Men men, solen skineriallafall emellanåt. Det är jäkligt slaskigt och blött ute, det är ju lite trist men det är ett GOTT TECKEN! Våren är på G och imorgon går vi in i årets första vårmånad, tjohoo! (Tyvärr ser det ut att kanske bli snö och minusgrader redan ikväll -_- ).
Jag var på hundkurs/-träff igår kväll. Mysigt var det och informativt. Dock höll det på lite väl länge, i hela tre timmar. Två timmar hade räckt. Men nu är jag (ännu mer) sugen på att skaffa en liten voffe-loffe! :) Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge iallafall. Men det är ju mycket som ska fixas och ordnas med så att allt stämmer innan man skaffar hund :)
Ikväll kommer M hem! (Eller jag ska hämta honom vid stationen...) Och jag ser fram emot massa mys-pys, för det har jag längtat efter hela veckan nu! Och att vi kan få ihop några flyttlådor tillsammans, det blir inte många knop gjorda idag som ni kanske förstår... Gäsp! Tror jag lägger mig i soffan ett tag och läser boken jag köpte på rean i måndags (Mia Skäringer - Avig Maria).
Jag vet inte vad som håller på att hända med mig. Kanske något, kanske ingenting. Kanske kallas det förändrig. Det är iallafall inte stiltje. Jag har alltid känt att någonting större är menat för mig, att jag bara vet det. Kanske är det, det jag känner av nu eller som jag bara olidligt börjat stampa fötterna i otakt för? Denna strävan efter lycka hela tiden. Eller kanske snarare att lyckas? För vem? För mig, såklart. Men uppskattning är väl den bensin man behöver tanka i sig för att orka fortsätta framåt ändå. Soppatorsk är ju ingen hit direkt. Det borde nog vara harmoni man ska sträva efter att få känna. Att leva i harmoni. Där har vi det! Svaret på lyckans gåta. Tack för den. Så vart fan är du någonstans?
Jag leker kurragömma med livet. 1-0 till mig, är ställningen just nu. Sådeså.
Igår träffade jag Malin en stund. Grundtanken var att vi skulle ta en promenad men det blev lite shopping och fika på stan istället^^. Köpte bland annat en topp från BikBok. Ville så gärna ha en stickad tröja i koboltblått, svart och vitt (randig). Jag hade sådan jäkla beslutsångest (som vanligt), men tillslut fick jag ge mig och hängde tillbaka tröjan :/ och köpte "bara" toppen istället. Ågren deluxe. Jag är sådan som inte bara kan ta ett beslut. Nej, jag ska överanalysera, väga fram och tillbaka, dissekera skiten flera gånger om och sedan ändå ha dåligt samvete IFALL det råkar bli fel beslut^^ Så jag försöker lägga tröjan bakom mig och glömma bort den^^ Vilket kanske inte är så lätt eftersom jag i detta ögonblick skriver om den, haha^^
Var även in på bokrean en sväng (nej snarare två, en liten sväng med Malin. Eftersom hon inte alls är intresserad av bokrea :P och en lite längre sväng innan jag gick hem^^). Köpte bland annat "Avig Maria - Mia Skäringer". Började läsa den igår, mycket bra! Men, det är ju betydligt mycket billigare att beställa böcker på nätet, så det har jag också gjort^^
Ja, nu är jag och M förlovade. I fredags den 22/2-2013 förlovade vi oss i Storkyrkan i Stockholm. (kyrkan där kronprinsessan Victoria och Daniel gifte sig :)
(Jag är mitt uppe i en "fnissning" på bilden^^)
Här kan ni se lite tydligare hur ringarna ser ut :)
Så här är det. Den är gammal och jag har använt mig av den förut, But Still, så jäkla sann och bra:
Och så har vi klassikern... Det här är så himla typiskt så ni anar inte. Har ni inte varit i situationen själva (syftar på den golvliggande) så tillhör ni nog den övriga kategorin av människor. Den som "-Gjort allt jag kan". Men tack då. Vad fint av dig.. ^^
Tjolahopp! Filmen igår (Ego) var jättebra, bättre än förväntat! Mallan-brallan tyckte också att den var jättebra! :D
Här kan ni se trailern för filmen :)
Idag startar jag dagen med mannagrynsgröt, bästa gröten! Har faktiskt rätt mycket att göra idag, fixa i lägenheten och så lite annat... blöö! Men en sak kan jag lova er! Efter helgen avslöjar jag vad "boll nr.2" handlar om, det ni! ^^ Todeloo! /L
Ja, det är det sannerligen. Mycket nu alltså. Det händer alldeles för mycket på kort tid för att det ska vara hälsosamt för mig. Helt seriöst alltså. Och mitt i allt kommer hyresvärden hit och säger att han ska ha visning på lägenheten, på en tid då vi inte ens kan vara närvarande. Hur kul är det på en skala? Noll, nada, zero kul! Någon främmande människa ska stövla runt i vårt hem, som det faktiskt fortfarande är. Nej, usch jag gillar inte den tanken alls! Så nu måste jag städa och göra fint här hemma istället för att lägga tid på att packa och annat som gynnar OSS -_- Fan, vad matt jag blir!Jaja.... Man kan väl inte förvänta sig att det ska se "tipp topp" ut här hemma när det står massa flyttkartonger och grejer här som gör att man knappt själv hittar. Nej, någon jävla måtta får det allt vara :P Ikväll blir det iallafall ett litet avbrott för att tänka på annat. Det blir bio med Mallan-brallan och det är filmen "EGO" vi ska se, jag tror den kommer att vara bra :) Men nu blir det kaffe och vaniljglass med chokladsås! :) Mumsfillibabba!
